lilldrutten.blogg.se

Jaha, idag var jag hos läkaren på vårdcentralen! 
Jag har i ca 2-3 veckor haft ont (hur ska jag förklara det) inne i rumpmuskeln. Eller ja, någonstans där, det är väldigt svårt att förklara exakt var. Smärtan har inte funnits där hela tiden utan kommit lite då och då för att sitta i i ca 20 minuter. Så, idag var jag hos läkaren och förklarade smärtan. Han konstaterade att det var foglossning. Jippi!! 
Han sjukskrev mig, inte bara en månad eller så som jag trodde att han skulle göra. Oh nej! Hans kommentar var att "Ja, du lär ju inte jobba mer denna graviditeten"
Nähä, tänkte jag. Nä det är så klart att det inte lär bli bättre om det nu är foglossning. Men inte trodde jag att han skulle sjukskriva mig. Än mindre att jag skulle vara sjukskriven till den 24 januari när bebis är beräknad.
Utan gnäll eller frågor så sjukskrev han mig. 
Jag trodde att chefen skulle gnälla en massa och säga att jag absolut inte kunde vara sjukskriven nu när vi har så mycket att göra på jobbet. Snart är det dags för julstädningar och då har vi som mest att göra. 
Vi är ju trots allt bara tre stycken. Men icke! Chefen tyckte att det var tråkigt att jag ska behöva ha så ont, och tyckte att det var synd att jag inte kommer jobba på 1,5-2 år. 

Min kollega däremot, hon var inte alls glad. Hon menade att det var det dummaste hon någonsin hört att någon skulle bli sjukskriven för foglossning. Ärligt talat gjorde detta mig både ledsen och fruktansvärt förbannad! 
Jag jobbar som städerska. Visserligen bara på 75% men det är inte speciellt lite i detta yrke! 
Att ha ca 5-7 kunder varje dag där man böjer sig en massa, dammsuger, bär vatten fyllda spannar, dammsugare och massa annat. Springer upp och ner i trappor och har otroligt obekväma arbetsställningar. Hoppa in och ut ur bilen flera gånger om dagen. Tja, det sliter ju än mer på kroppen och påfrestar fogarna något så fruktansvärt. 

Men jag borde egentligen inte vara förvånad. Min kollega har alltid varit något av en besservisser (stavning) 
Så jag borde egentligen vara van vid det. Men det var ändå väldigt irriterande. 

Naglarna kan jag inte hålla på med då jag inte kan sitta så länge. Mina egna kan jag nog göra vid behov då jag kan ta paus precis när jag vill. Det spelar liksom ingen roll hur lång tid det tar. Jag har ju fyra månader med tid framför mig nu. Virka kan jag ju hålla på med. Men problemet är att jag inte har något garn (enligt mig själv) 
Jag vet inte vad jag ska virka heller. Jag har gjort en snutte till lillen, en mobil till barnvagnen, tre stycken filtar. Jag har till och med sytt om en tjocktröja till en åkpåse till barnvagnen. Spjälsängen är färdigmålad, ihop satt och madrassen ligger i. Bädda den väntar jag ett tag till med. Jag är trots allt "bara" i vecka 22
Barnrummet är så gott som klart. Visst kan jag göra några bilder/tavlor att sätta upp på dom tomma väggarna. Men jag väntar på en vägg dekal från Wish som jag vill få upp först. 
Visst kan jag göra en mobil att hänga över skötbordet. Och en att hänga över spjälsängen. Men jag vet inte vad det ska vara för djur. Snutten är en elefant. Mobilen till barnvagnen är bläckfiskar. Det hänger en bläckfisk på handtaget på fönstret och en i gardinstången. 
Jag kommer nog på någonting att göra under dagarna medan dom sakta med säkert går framåt. 

Jag ska imorgon åka och hälsa på pappa. Men det är ju på eftermiddagen. Vad ska jag göra resten av dagen?!
På torsdag ska jag åka till Malmö för att träffa Levin. Och på fredag ska jag eventuellt åka till Catta. På lördag har vi årets sista bilträff. Så resten av veckan har jag ju att göra. En del i alla fall. 

 

Nu ska jag göra en kopp te, tända ljus i hela vardagsrummet och sen mysa upp mig i soffan och titta på en julfilm!! 
Tidigt, ja kanske lite. Men så otroligt mysigt!! 

XoXo