lilldrutten.blogg.se

Välkommen till bloggen skriven av en med ADD, förkortat arbetsminne och extremt röriga tankar!

När allt inte är som det ska!

Publicerad 2016-08-09 14:34:50 i

Någonting är fel! Någonting är fruktansvärt fel! Ett barn ska snart döpas. Och farmor och hennes sambo är inte välkomna. Äldsta farbrorn och hans sambo är inte välkomna. Yngsta farbrorn är välkommen, men inte hans sambo. det smärtar mig fruktansvärt att sätta stopp för att ett barn inte ska få lov att träffa sin farmor och sin farbror. Anledningen är att barnets föräldrar inte tycker om farmodern. Farbrodern sa ifrån och berättade vad han tyckte och tänkte och då var inte han heller välkommen. Farbroderns sambo blev också arg och sa vad hon tyckte och tänkte. Att barnet måste komma först, trots vad hans föräldrar tycker om hans farmor. Och då bröt helvetet loss.
Allt hon gjorde var att berättade för mamman till den lilla pojken att han måste gå först i alla lägen, i alla stunder. Hon vill bara pojkens bästa, och då tycker hon att den lilla pojken har rätt till att träffa sin farmor, sin bonus farfar, sin farbror och nästan ingifta faster. Men hon tyckte tydligen fel. Hon blev på hoppad, inte bara av mamman till den lilla pojken utan även av den lilla pojkens moster!

Min moster har i alla år kämpat för alla barn rätt!! Rätt till sina släktingar, rätt till sina behov och känslor! Jag vill hjälpa min moster i den fighten! Speciellt om det handlar om små barn som inte har någon talan. Dom som inte förstår vad som händer omkring dem. Barn som far illa på ett eller annat sätt. Fysiskt, psykiskt eller som i historien ovanför. Ett barn som medvetet hindras från sin familj och släkt.
Jag blir så arg och ledsen! Tycker man själv inte om en viktig person i sitt barns liv så får man visa sig vuxen och bita ihop. För barnets skull! Den som blir mest lidande är ju självklart barnet!!
Jag har egna bekymmer och egna problem, men dom verkar så små i jämnförelse. Jag kan säga ifrån när jag tycker att folk i min omgivning gör fel. Därför vill jag, precis som min moster kämpa för barnen!!

Detta ger mig en fundering. Just nu när jag skriver detta sitter jag på bussen på väg till arbetsförmedlingen. Jag ska diskutera med min handläggare om vad jag vill göra. Vad jag vill jobba med! Så nu vet jag äntligen vad jag ska kämpa mot! Först och främst så ska betygen läsas upp så jag kan komma in på en bra utbildning! Jag ska kämpa för att barnen i världen! Och det gör jag genom att läsa upp mina betyg, läsa vidare så att jag mellan 7-16 kan hjälpa barn som behöver min hjälp!

Jag ska försöka hålla er så uppdaterade jag bara kan i min kamp för barnen! Det kommer ta ett par år innan jag är där jag vill vara. Så jag hoppas att ni har tålamod! Kämpa gärna med mig! Skriv några uppmuntrande kommentarer!

Ha det gått! Och glöm aldrig att kämpa för det du tror på och det du vill!

Kommentarer

Postat av: Emschen

Publicerad 2016-08-09 14:55:27

Jättebra att du har hittat vad du göra! När jag gick på gymnasiet så visste jag att jag gärna ville arbeta som socialhandläggare med utsatta barn men ganska snabbt insåg jag också att jag inte skulle göra det för jag hade inte överlevt. Jag hade inte kunnat hålla mig objektiv och saklig utan jag hade flugit i taket och skällt ut alla inblandade. Det är inte ett bra sätt att jobba som socialhandläggare.

Historien du berättar om är tråkig men tyvärr måste man också inse att det svåraste som finns är släkter! Inget är så jobbigt som när släktingar ska hålla samman, en bunke människor som är lika olika som lika.
Du vet att vi har vårt egna drama i släkten, vi har fått inse att vi inte kan lösa allt och har då valt bort det som gör oss ledsna och sårade. Sen har vi fått trampa upp en ny stig att vandra och hitta rätt i livet.
När jag som mamma såg åsikter och ett förhållningssätt som jag inte vill ha i mina barns liv, ett beteende som jag tycker är skadligt då tar jag bort de människorna ur mina barns liv eller iaf begränsar deras tid tillsammans. Det är min plikt som förälder att skydda mitt barn.
Det är ju just det som är problemet, deras sätt att leva är inte fysiskt skadligt men jag anser att det är psykiskt skadligt. Det är min åsikt som inte passar ihop med deras, en del delar min åsikt andra delar deras åsikt. Egentligen finns det inte något rätt eller fel.
Som förälder gör man det man tror är rätt för sitt barn. Det är oftast aldrig så lätt som det ser ut utifrån sett.

Kom ihåg gammelfarmor Stinas ord, du fångar fler flugor med socker än med ättika!
<3
Puss och kram

Svar: Jo jag vet. Men just i detta fall är det bara barnsligt. Ska förklara mer när jag tycker upp hos er. Men det handlar om envishet och väldigt dålig kommunikation. Puss <3
LillDrutten

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

LillDrutten

Mitt i livet! Med allt vad det innebär! Jag kommer alltid hoppa mellan ämnen i mina inlägg för det är så min hjärna funkar! Välkommen till bloggen skriven av en med ADD, förkortat arbetsminne och extremt röriga tankar!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela